Stora Salen, Naturreservat

Uppe på Kinnekulle en kilometer sydväst om utsiktstornet ligger en plats kallad Stora Salen. Idag är Stora Salen en välbesökt plats både sommar som vinter, den natursköna omgivningen och vidunderliga utsikten bort mot Kålland över Vänern är sådant som lockar att besöka detta ställe.

Stora Salen året runt

Stora Salen är ett uppskattat utflyktsmål året om och dessutom ett vackert naturreservat med stor variation. Här kan du ta en paus i naturen, njuta av medhavd mat och fika, eller låta barnen leka fritt i den öppna miljön. Längs området finns flera grillplatser med bord och bänkar som gör det enkelt att stanna en längre stund.

Den öppna slåtterängen är en av platsens höjdpunkter. Under sensommaren slås och räfsas ängen, vilket bidrar till en rik flora. Här kan du bland annat hitta arter som nattviol, brudbröd och fältgentiana. Från ängen får du dessutom en vidsträckt utsikt över Vänern och dess skärgård.

Naturreservatet rymmer mer än bara öppna ytor. I de västra delarna breder en lummig lövskog ut sig med ask, alm och gamla ekar och oxlar. I öster förändras landskapet till en brant och stenig sluttning med stora block som en gång fördes hit av inlandsisen. Här växer även en äldre barrskog som får utvecklas fritt.

Under vintern förvandlas platsen till ett riktigt vinterparadis. Backarna lockar både den som söker fart och den som vill ta det lugnare i pulkan. När snön ligger tillräckligt tjock passerar även Kinnekulles skidspår här, vilket gör området till en naturlig samlingspunkt för vinterns aktiviteter.

Under försommaren fylls platsen av liv i samband med den populära Nattavandringen runt Kinnekulle. Då stannar många till vid Stora Salen för att vila, fika och umgås innan vandringen fortsätter mot Stenbrottet.

Historia

Stora Salen bär också på spår av en äldre historia. Platsen kan ha haft betydelse som kultplats för forntida folk som vaner eller götar. Här finns tecken på en möjlig ceremoniväg, markerad av stenar som ligger i rad. En av stenarna, en kullvält häll, tros kunna ha fungerat som ett offeraltare i ett sedan länge försvunnet tempel.

I området söder om platsen finns en lund med äldre träd som kan ha varit en offerlund där ceremonier ägde rum. Enligt sägner kan djuroffer ha förekommit här som en del av dåtidens religiösa ritualer.

Det finns även teorier om att platsen haft en koppling till midvinterblot. Solens rörelser mellan Billingen och Hunneberg och Halleberg kan ha fungerat som en naturlig kalender för att avgöra tidpunkten för ceremonier.